Hur det började

Maj 2013

Jag sitter på tåget på väg till kontoret i Uppsala när det plingar till i mobilen. Det är min palestinska vän som hör av sig, och hon är utom sig av oro. Jag fattar inte grejen först. Hon har tappat sin mobil och det verkar ju jobbigt, visst, men mest är det väl logistiskt bökigt? Hennes engelska är lite stapplande, men när hon skriver ”there are so many bad men” och ”it is party pictures” så förstår jag plötsligt. På många ställen på Västbanken tar kvinnor enbart av sig sina slöjor när andra kvinnor är med, och det sker ofta på könsuppdelade fester. Min vän har bilder på sig själv utan slöja i mobilen. Och nu är mobilen borta, hon har tappat den och kanske har någon hittat den. Kanske en ”bad man”. En man som kan tänkas lägga ut bilderna, exempelvis på Facebook. Det skulle dra skam över henne. Kanske skulle det äventyra hennes blivande äktenskap. Till saken hör att min vän är en av de allra tuffaste brudar jag någonsin träffat. Hon är dominant som få och har ett jävlar anamma som kan få vem som helst att känna sig knäsvag. Men hon är ändå utom sig av oro. För att även den tuffaste, coolaste, starkaste människan kan begränsas av osynliga regler som styr hennes liv.

Detta pling i mobilen var starskottet på en resa som precis tagit sin början. Samtidigt som min vän och jag pratade om detta satt jag nämligen och förundrades över vilken enormt stor och snabb spridning bloggen trettiotreanledningar.com fått. Och så vips, skrev jag ner en helt egen anledning.

Innan tåget var framme i Uppsala hade jag fått ihop 10 anledningar till, hastigt skrivna på mobilen. Medan jag skrev kände jag vreden komma till mig. I smått och stort, för egen del och andras, finns könsnormerna där, och håller oss tillbaka. På perrongen på tågstationen skrev jag sedan mina övriga 22 anledningar, samtidigt som alla stressade pendlare skyndade förbi mig. När jag stod där ensam kvar på perrongen, med den varma lilla mobilen i handen och ilskan svallande i bröstet insåg jag att det måste finnas många många människor därute med sina egna personliga listor. Och att vi tillsammans skulle kunna göra något av detta. Två veckor senare, av intensivt mailande och pratande fram och tillbaka med vänner och bekanta, såg denna blogg dagens ljus. Mina vänner stöttade mig och gick igång på idén med en energi som var väldans inspirerande. På många håll filas det nu på listor – individuella, personliga, smärtsamma, skojiga, knäppa, vackra listor. Alldeles snart ska även de listorna upp och ut och flyga. So here goes. Våra 33 anledningar. Välkommen du också med din egen lista!

Sara, initativtagare och redaktör

1 tanke på “Hur det började

Lämna en kommentar