1. För att det är ok för män att hänvisa till utseendebrister, när det skulle räcka med ett ‘tack, men nej tack’.

2. För att kränkade kommentarer (om ens utseende, livsval, personlighet etc) från nära manliga vänner sätter sig i djupet av själen.

3. För att ‘nära manliga vänner’ tillåter sig att säga sånt.

4. För att det tog mig 7 år att hitta sätt att säga ifrån till den typen av kommentarer.

5. För att äldre manliga släktingar tillåter sig att påtala brister hos andra kvinnor i släkten, och får det att låta som ett skämt. Fast det uppenbarligen varken är kul, klokt eller medmänskligt.

6. För att jag inte vet hur jag ska säga ifrån när dessa ‘skämt’ dras, bl.a. för att jag i stunden luras att tänka att kritiken är giltig (FAST den inte är det).

7. För att jag känner mig obekväm med män som är kortare än mig, för att jag då upplever att jag inte är tillräckligt kvinnlig.

8. För att jag tyckte det var jobbigt att blondera håret (även om jag som barn var blond), då alltför många stereotypa kvinnoroller kändes kopplade till hårfärgen – roller som jag hade svårt att förlika mig med, samtidigt som jag var arg över att det kändes som om dessa roller behövde försvaras i den sociala kontext jag befann mig.

9. För att jag är stolt och imponerad över de val och strider kvinnor före mig har tagit och utkämpat.

10. För att min mamma är en av dessa kvinnor. Och för att mina yngre medsystrar ska kunna känna samma sak som jag.

11. För att universitetsvärlden är en plats där manliga normer dominerar, som man som kvinna ständigt måste förhandla med och anpassa sig till.

12. För att jag som kvinna måste fundera över mina klädval när jag föreläser för att åstadkomma samma auktoritet som män tillskrivs oavsett klädval.

13. För att jag aktivt måste vara mer medveten om mina publiceringsstrategier än mina manliga kollegor, för att inte riskera att jag ‘hamnar efter’ eller bedöms ‘komma till korta’ i jämförelse med manliga kollegor.

14. För att jag blir inspirerad av kvinnliga kollegor som gått före, och förfasas över hur illa det var för bara några år sedan.

15. För att jag blir inspirerad av kvinnliga kollegor som bidrar till dagens debatt, och förfasas över hur illa det fortfarande är.

16. För att vi som kvinnor ständigt måste utöva kontroll över våra kroppar, medan vi förlåter och har överseende med män som inte har det.

17. För att jag känner medskam när jag ser kvinnor som inte har kontroll över sina kroppar.

18. För att kvinnors rätt till abort inte är en självklarhet i hela världen.

19. För att kvinnor och män har lika värde.

20. För att kvinnors rätt och möjlighet att utbilda sig inte är en självklarhet överallt.

21. För att jag tidigt fick lära mig att killar/män känner sig hotade av starka kvinnor. Tyvärr lärde jag mig inte detta enbart av killar och män som betedde sig på detta vis, utan även av andra kvinnor som tolkade mäns beteende åt mig.

22. För att jag sedan i flera år kämpade med att dölja den delen av mig.

23. För att jag idag slutat dölja det, men förlikat mig med att mina relationsval därmed också blir begränsade.

24. För att jag blir så jävla arg över hur kvinnor systematiskt får sämre pensionsvillkor än män.

25. För att forskning om hälsa systematiskt är sämre på kvinnors specifika hälsoproblem än mäns.

26. För att kvinnor blir mer skuldbelagda än män när deras barn inte har det bra.

27. För att kvinnor av rädsla för denna skuld, väljer bort sig själva, jobbar för mycket och sliter ut sig.

28. För att tvåsamhet är normen.

29. För att det utöver att vara normen, så har individer som lever ut denna norm förmånen att ses som lyckligare och mer framgångsrika.

30. För att de dessutom får ekonomiska fördelar som växer exponentiellt över en hel livstid.

31. För att alltför många kvinnor stannar kvar i osunda relationer på grund av ovanstående. Och att jag trots denna kritik och frustration, ändå fastnar i att tvåsamhet är idealet.

32. För att jag blir så ledsen när jag ser yngre generationer kämpa med samma komplex över sina egna kroppar som jag hade i den åldern, och tänker har vi inte kommit längre än så.

33. För att jag blir så glad när jag ser yngre generationer komma till insikt om det orättvisa i samhället, och hur de aktivt ifrågasätter de könsnormer de utsätts för. Då återfår jag mitt hopp om framtiden, och ser att feministisk kritik och analys gör skillnad.