Detta är min historia. En historia som ägt rum på grund av mitt kvinnliga kön. Jag vet att flera kommer att känna igen sig, eller har en syster, en kompis, en granne eller en kollega som har liknande historia. Feminismen behövs för att min historia inte ska upprepas igen eller bli din.

1. För att jag min kille misshandlade mig, och ansåg sig ha rätten till det för jag var ”hans pussy”.

2. För att han ägde min självkänsla, självrespekt, min kropp och mitt livsutrymme under hela vår förhållande.

3. För att jag skämdes och tyckte att det var mitt fel att han slog mig.

4. För att jag inte berättade för någon om våldet, tills den dagen han tog stryptag på mig i ett hotellrum.

5. För att när jag berättade om att jag har blivit misshandlat för människor runt omkring mig, frågade de vad jag hade gjort för att rättfärdiga hans våld.

6. För att människor tyckte att han var ju kille, de har ju massa med testosteron, och att jag behövde lära mig hantera hans utbrott.

7. För att hans mamma menade att jag borde skämmas och att jag var dålig kvinna eftersom det är ”honan som bygger boet”.

8. För att flera misstänkliggjorde våldet, och sa att ”han var inte sån”, ”han såg inte vara en sån” och så vidare trots att jag visade blåmärken och fimpmärken på min kropp.

9. För att flera skuldsatte mig och menade att jag borde märka att han var våldsbenägen.

10. För att det var fler som försvarade honom än mig.

11. För att han nekade våldet, erkände inte och menade att blåmärken berodde på att jag var klumpig och hade ramlat och slagit mig.

12. För att människor förminskade och kunde säga, ”vaddå man dör inte av en örfil” trots att det inte handlade om en örfil.

13. För att människor berättade att deras mor- och farmor hade blivit misshandlat av sina män, men ändå hade de inte skilt sig och varför skulle jag nu göra slut.

14. För att han tog min id-handlingar, mitt körkort, mina pengar, mitt kontokort och min telefon när han fick reda på att jag hade berättat om våldet.

15. För att pappa och hans kompisar behövde komma från 15 mils avstånd, för att hjälpa mig att fly från honom.

16. För att han bytte lås på vår lägenhet, där jag hade köpt alla möbler, vitvaror och så vidare, och där alla mina kläder, kontaktlinser och andra ägodelar var. Och jag tvingades bland annat ha mammas kläder.

17. För att när jag anmälde honom till polisen, antog polisen att han var ickesvensk, och skämtade om att jag borde bli kär i svenska killar, trots att det är en irrelevant fråga och trots att han var svensk.

18. För att kuratorn jag gick till, där jag berättade om våldet, frågade om min mamma hade blivit misshandlat av min rasifierade pappa, berättade att Sverige är jämställt och att jag skulle sluta vara rädd för att han ska misshandla mig och frågade om min pappa nu skulle döda mig om jag flyttade tillbaka till min flickrum.

19. För att jag gick till jobbet under hela den här tiden, och ingen frågade varför jag grät sporadisk, varför jag täckte mina öron, varför jag tog på mig långärmad trots att det var sommar, varför jag bytte telefonnummer ständigt.

20. För att han startade en blogg där han skrev och fortfarande skriver om att jag var en hora som borde gruppvåldtas och de första han ska göra när han ser mig är att sparka och spotta på mig.

21. För att polisen inte tog mig på allvar, trots att jag var rädd och jag och min familj hade fått dödshot.

22. För att jag en gång berättade att jag hade blivit misshandlat för några av mina kollegor, och flera tog avstånd ifrån mig.

23. För att jag började på ett nytt jobb, utan att berätta om min historia och trodde att det skulle vara en nystart. Där ville chefen att jag skulle synas mycket på sociala medier, vilket gjorde att jag var rädd att han skulle kommentera, avslöja eller skada mig.

24. För att jag berättade min historia till en kille jag dejtade, och han blev rädd och ville inte fortsätta vara med mig för att han ”inte ville blanda i sig”.

25. För att människor som läser detta, tror att jag är kuvad eller är en viss sorts person.

26. För att jag fortfarande lever med ärr och skador efter våldet.

27. För att man pratar inte om våld i nära relationer, detta trots att var tredje kvinna har blivit eller blir utsatt våld i nära relationer.

28. För att jag skäms över dessa fyra år som jag var tillsammans med honom och känner att det var misslyckade år, och rädd att folk ska få reda på min historia.

29. För att mina kärleksrelationer inte funkat efter honom.

30. För att jag fortfarande speglas och påverkas av våldet, och det fortfarande begränsar mitt livsutrymme.

31. För att jag vågar inte gå ut själv, och är alltid rädd att han eller nån av hans polare ska följa efter mig och döda mig.

32. För att vemsomhelst kan bli utsatt för våld i nära relationer och vemsomhelst kan utöva våld i nära relationer, trots detta är det stigmatiserat.

33. För att vi behöver prata, lyfta upp, synliggöra och problematisera våld i nära relationer

/Kvinna 26 år