1. För att det är så jävla jobbigt att för varje positiv kommentar jag får om mitt utseende, desto djupare dras jag ner i skönhetshetsen och jag ORKAR inte!

2. För att jag 14 år gammal blev frågad om min ålder av min dåvarande svägerskas bror, 35 år gammal. När han fick reda på hur gammal jag var konstaterade han med ett flin att jag snart skulle vara byxmyndig.

3. För att en manlig kollega nyligen kallade mig en riktig pudding ”på skämt”.

4. För att jag utan feminismen bara hade tackat och tagit emot när kollegans sexism riktades mot mig.

5. För att jag reagerar (om än positivt) varje gång jag ser barn och vuxna som faller utanför genus-, hetero- och tvåsamhetsnormen.

6. För att jag lär mig så mycket om mig själv och mina egna fördomar genom feminismen!

7. För att min man insisterade på att ta halva föräldraledigheten.

8. För att ord som hen och snippa är viktiga.

9. För att vita kränkta män finns överallt.

10. För att sexism i många sammanhang avfärdas som humor.

11. För att jag tycker det känns svårare att uppfostra pojkar till vettiga män, än vad det skulle vara att uppfostra flickor till vettiga kvinnor.

12. För att säljare på Tradera envisas med att berätta för potentiella köpare om kläderna är till en pojke eller flicka, samt om kläderna är tuffa eller söta.

13. För att om jag går förbi ett gäng skräniga pojkar på förskolan som är en sisådär 5-6 år så känns det obehagligt.

14. För att även min make (en 190 cm lång fullvuxen man) känner sig osäker kring tuffa småbarn.

15. För att jag inte vill tro att alla män är potentiella våldtäktsmän.

16. För att jag undviker att röra mig ensam utomhus när det har blivit mörkt.

17. För att många män inte vill uttala orden mens, tampong, binda eller menskopp.

18. För att min mamma anses vara hård och manlig för att hon tar mycket plats i sociala sammanhang.

19. För att min pappa anses vara hunsad, eftersom mamma alltid tjänat mer (och jobbat mer) än honom.

20. För att samhället inte såg det som självklart att min pappa skulle vara föräldraledig med mig i 8 månader. Och för att samhället 29 år senare fortfarande inte tycker att det är självklart.

21. För att jag har två pojkar och jag är rädd att de ska känna behovet av att vara tuffa, att hävda sig, att obetänkt slänga ur sig nedsättande ord om tjejer, att bli högljudda och ta plats på andras bekostnad.

22. För att jag är rädd att mina barn ska känna att samhällstrycket är för stort. Att de trots våra försök att erbjuda dem hela världen, alla färger, egenskaper, känslor och roller ändå ska tycka att det är för jobbigt att stå emot – och känna sig tvingade att anpassa sig och ge avkall på den de verkligen är.

23. För att jag är rädd att mina barn aldrig ska få höra att de är fina, just för att de är pojkar. Att de aldrig ska få beröm för sina (av dem) omsorgsfullt utvalda kläder och accessoarer, hur de valt att styla sitt hår osv.

24. För att jag är rädd att mina barn får höra glåpord och blir utsatta för mobbing de dagar de väljer att ha nagellack, glitter, rosa färger och kläder med fjärilar och blommor på.

25. För att jag är rädd att mina barn ska bli mobbade om de en dag bestämmer sig för att inte spela fotboll, hockey eller innebandy utan istället börjar på ridskola, gymnastik eller dansa balett.

26. För att jag är rädd att mina barn kommer sluta anstränga sig i skolan därför att de får för lite uppmärksamhet av sina lärare eller därför att de eller andra pojkar avfärdas som skräniga.

27. För att jag är rädd att mina barn kommer bli ratade av eller bli sedda på med misstänksamhet av potentiella partners för att de kanske avviker från den traditionella könsrollen genom att (förhoppningsvis) öppet kunna prata om sina känslor och klä sig i kläder de själva trivs med, oavsett rolltillhörighet.

28. För att jag varenda jävla gång jag handlar kläder till barnen blir förbannad över det snäva utbud som erbjuds. Mossigt, smutsigt – dock lekvänligt i storlekar och snitt. Arga, hårda, tuffa tryck och mönster som bara signalerar att ”Prata inte med mig! Jag är inget snällt barn!”.

29. För att jag är så förbenat trött på att känna mig motarbetad från så många håll i mitt genusarbete. Att jag får gliringar, ”skämt” och mer eller mindre subtila påtryckningar och frågor om varför jag bryr mig, varför det skulle vara viktigt, vad det är för fel på könsrollerna som de ser ut idag (!) och varför jag inte vill följa normen.

30. För att jag är trött på att folk blir förvånade över att mina barn gillar ALLA färger, gillar att leka med ALLA sorters leksaker och ALLA sorters barn. (”Är du säker på att han kommer leka med det här nu?” – citat från välmenande släkting som gav äldsta pojken rosa ”flick”-Duplo i födelsedagspresent).

31. För att min äldsta son bara gillar rosa hemma – inte på förskolan.

32. För att jag är också rädd för att inte kunna kontrollera mig själv och mina känslor och åsikter den dag då mina barn säger ifrån och kanske faktiskt VILL följa vissa stereotypiskt manliga mönster…

33. För att jag inte är en idiot.

/Annelie 29 år.