33 anledningar till varför feminism behövs i hemtjänsten:

1. Feminismen behövs i hemtjänsten eftersom den behövs överallt där det finns orättvisor och värdelösa villkor som har med kön att göra, och

2. Feminism finns redan inom hemtjänsten, som är ett exempel på ett arbete som aldrig utförs av vita rika män utan alltid utförs av oss andra, och

3. Vi är en stor skara personal som varje dag, utifrån våra olika positioner inom gruppen icke-” vit rik man”, är medvetna om och försöker förändra alla orättvisa arbetsvillkor, för

4. Hemtjänsten är känt som ett typiskt ”kvinnoarbetarklassarbete”, som i jämförelse med vissa ”mansarbetarklassarbeten” inte får rimlig lön eller imponerade blickar på sig, trots att

5. Alla människor åldras och dör, och många gamla människor är ensamma (inte minst som en följd av att kärnfamiljsnormen isolerar människor från varandra), och alla som blir gamla, ensamma och sjuka behöver vård och omsorg, och

6. Någon människa måste, så länge vi inte har ersatts av robotar, utföra denna vård och omsorg på ett respektfullt sätt, och det är så jävla viktigt med bra vård och omsorg för att ingen skulle för i helvete överleva utan vård och omsorg, och

7. En gång sa en ”kund”, vars hem jag höll på att tillsynstäda, att ”tänk va skönt det skulle vara om världen kunde slippa kvinnors plockande” och den lilla lägenheten var full av högar av tidningar, papper, kläder och använda och oanvända blöjor och jag sa att ”du, den här världen skulle inte fungera utan kvinnors plockande” och han log lite och jag hade rätt, men

8. Det är så fullständigt förödande att det inte är min, utan just denna ”kunds” sexistiska analys som är utgångspunkten i politiken, där

9. Hemtjänsten fortsätter att nedvärderas genom nedskärningar, och

10. Det har i åratal varit brist på personal inom hemtjänsten, trots att borgare efter borgare i arbetslinjens namn tjatar om att ”sätta fler i arbete”, och

11. På vårt jobb får vi höra att ”vi ska inte börja dagen med att tänka att vi inte hinner” som om tidsbristen vore ett hjärnspöke hos enskilda individer, och inte en kollektiv erfarenhet av att

12. Vi blir sjuka av stress, och

13. En gång när jag inte hittade hemorrojd-krämen hemma hos en ”kund”, och kaffefiltret gick sönder, gick så många extra minuter att jag spräckte schemat för resten av den dagen, och

14. Det finns ett oerhört glapp mellan vad vår ”tjänst” borde innehålla och vad vi har faktisk tid till, och lika stort är glappet mellan bilderna på Äldreomsorgsföretagets hemsida och den verklighet som våra ”tjänster” ”producerar” åt våra ”kunder”, för

15. Nej, vi har inte tid att sitta ner och prata en extra stund, och ibland har vi inte ens ork att le, eller lyfta rätt med våra ryggar, eller dokumentera eller anmäla när något går fel, vare sig det gäller ”kunder” eller personal, och

16. En av mina kollegor är bara 40 år och gnider sin trasiga rygg på lunchrasten, men fortsätter att lyfta den halvförlamade ”kunden” över toastolen, och

17. Ersättning för arbetsskador är mycket svårare att få rätt till för den som jobbar inom vård- och omsorgssektorn än för den inom exempelvis (mans)byggsektorn, trots att vårt arbete handlar om att använda våra kroppar och våra känslor, och

18. Vi fortsätter att lyfta tungt och snett och säga ”god morgon” i en trevlig ton och vi smäller aldrig igen dörren efter oss, även om ”kunden” i sängen är rasist, och

19. Rasismen som personal utsätts för av ”kunder” är utbredd och normaliserad, och ”lite speciell” kan en rasistisk kund kallas istället för att något görs åt problemet, och

20. På en annan hemtjänst där jag jobbade en gång i sommarvärmen ombads personalen sluta använda urringade linnen för att ”gubbarna kan gå igång”, och

21. Hur mycket rasistisk och sexistisk skit (utöver helt vanlig bajs-skit) ska vi behöva ta?, men

22. Precis som barnmorskor och sjuksköterskor är vi utsatta för en normaliseringsprocess av missförhållanden i vår arbetssituation, som har liknats vid den process som kvinnor som blir misshandlade av sin partner befinner sig i, och

23. Vi jobbar i privata rum dit media når in men inte ut, där tv:n kan stå på hela dan medan pensionären som sitter framför sällan får sin vardag representerad i rutan, och med exempelvis en demenssjukdom är det svårt att få sin röst hörd om missförhållandena inom hemtjänsten, men med titeln undersköterska eller vårdbiträde är det inte mycket lättare, och

24. I media uppmärksammas då och då en ny ”skandal” inom äldreomsorgen, men helt utan att sättas i samband med vår arbetsmiljö där chefer springer politikernas ärende om att pengar går före människor, och

25. Det är värre på andra hemtjänstföretag, säger våra chefer, så

26. Ska vi känna tacksamhet då eller? när

27. Något är fel, fel, fel i ett samhälle som inte fattar att det finns en motsättning mellan lönsamhet och mänsklighet, mellan effektivitet och en långsam pensionärsvardag, och

28. Vi har knappt tid, ork eller råd att protestera, och facket vill boka in ett möte efter arbetstid men vem ska ha kraft kvar att gå på det?, undrar vi på lunchrasten, men

29. Visst fan klagar, gnäller, tjatar, stånkar, pustar, protesterar vi ändå, och

30. Aldrig har jag arbetat på en arbetsplats med så mycket vardaglig kämparglöd som kan kallas feministisk, anti-rasistisk och anti-kapitalistisk samtidigt (trots att jag en gång har jobbat för en tjusig ”feministisk organisation”), och

31. Snart kommer vi organisera oss på bred brinnande front, och

32. Då kommer vi glömma att ta av oss våra blåtossor och plasthandskar när vi går från jobbet och det kommer börja lukta handsprit och hemtjänstrevolution i offentliga rum, och

33. Då jävlar är det bara för resten av världen att börja lyssna om ni vill bli gamla på denna jord.

/HEMSKTJÄNSTEN – en blogg om hemtjänsten, högerpolitik och revolution