33 anledningar till varför feminism behövs i sportjournalistiken:

1. För att man kan kräva av gamla hundar att de ska lära sig sitta.

2. För att idrott präglas av strukturer såsom övriga samhället – vad gäller status, ekonomi och dylikt, vilket innebär att olika perspektiv är nödvändiga för att ”hela bilden” ska kunna skildras.

3. För att det skulle innebära ett bredare tänk och därmed rikare nyhetsarbete med betydligt större ”scoop”-potential, vilket (också) säljer.

4. För att bevakning av (framför allt) lagidrott på damsidan alltför ofta hanteras oproffsigt och av journalister som inte är optimalt pålästa.

5. För att kvinnliga idrottare alltför ofta värderas och diskuteras utifrån exempelvis utseende snarare än det de presterar.

6. För att kvinnliga journalister alltför ofta uppskattas, kritiseras utifrån annat än det som yrkesrollen innebär – exempelvis utseende.

7. För att bromancekulturen inom branschen har stor inverkan på vem som får vilka jobb.

8. För att de ”desperat letande” cheferna inte hajar att de kvinnliga journalisterna de säger inte finns gör just det. (Förtydligande: antagligen i kretsar de inte rör sig).

9. För att manlig arbetssökande som inte får jobb till fördel för kvinnlig dito får höra ”byt kön så får du jobb” av klantiga chefer. Och för att då bitterheten bland unga män växer för att de varken hajar strukturproblem som ligger bakom brist på bruttor (allt kvinnan troligtvis brottats med i fördomsväg…) eller att tidigare nämnda manlig-kompis-kultur lett till anställningar av män som inte alltid varit kompetenta/erfarna.

10. För att manliga kollegor inte förstår slaget i solar plexus-känslan efter sk pepp-argumentet: ”Du är ju tjej så du har ditt på det torra. De behöver dig…” osv, inför löneförhandlingen med chefen. (Förtydligande: som att det är det enda man har att komma med.)

11. För att lojala ”duktig flicka”-reportern med disciplin och organisationsförmåga fastnar vid skrivbordet inne på redaktionen och därmed inte ges samma utbildning/förutsättningar inför den dag hon plötsligt kastas ut i hetluften på grund av personalbrist eller liknande.

12. För att alla dessa tuppfajter med faktabräckande i stil med minns-du-volleymålet-i-öppningsmatchen-i-VM-1970-nånting, där kvinnliga kollegan totalignoreras, är så jäkla tråkiga.

13. För att manliga journalister (som på tu man hand med kvinnliga kollegor erkänner att de inte heller är bekväma med tuppfajt-prestige-stämningen) låtsas vara några de inte är.

14. För att det busvisslades i ukrainska pressrummet under fotbolls-EM när enstaka kvinnliga journalister äntrade salen.

15. För att unga kvinnor som inte jobbar med TV får höra ”men du är ju alldeles för söt för att inte synas i rutan” – av kollegor och ickejournalister. (Förtydligande: som att det är det de har att erbjuda).

16. För att en kvinnlig krönikör/programledare inte räcker för att ändra mentalitet och prioritering på djupet på en redaktion.

17. För att kvinnliga journalister fortfarande desperat tyr sig till varann för att ”lätta på hjärtat” och tala ut om sexism de stöter på i jobbet.

18. För att Arne Hegerfors satt i tv och sa att ”hockey är en tjejidrott för den är lättare att förstå”. (Förtydligande: som att kvinnor är ointelligenta.)

19. För att det känns som att alla tv- och radioreportage musikläggs med truddelutter av Bruce Springsteen eller liknande gubbar.

20. För att en kvinnlig kollega troddes vara och bemöttes såsom prao av en landslagsledare, till skillnad från betydligt yngre grabbjournalister vid samma presskonferens.

21. För att en del äldre, jätterutinerade kvinnliga kollegor är bittra över de strider de tvingats ta och därmed bemöter yngre förmågor på samma sätt som de själva blev bemötta – och för att dagens unga kvinnliga stjärnor inte ska riskera utveckla samma attityd gentemot sina efterföljare.

22. För att jag som praktikant fick det välmenande rådet: ”läs på dubbelt för du förväntas tyvärr kunna hälften så mycket som dina manliga kollegor”, så att jag skulle kunna motbevisa skeptikerna.

23. För att alla kvinnliga sportjournalister titt som tätt får frågan: ”Sååå… Är du intresserad av sport… på riktigt?”

24. För att det inte ska krävas en kaxig grabbattityd med egna krav på att få jobba med högstatus-ämnen/projekt för att de facto få göra det.

25. För att ett fotbolls-EM får könsepitet som snarare indikerar att det handlar om brädspel alternativt någon slags skönhetstävling för posh ladies.

26. För att Lotta Schelin och Pia Sundhage ägnade halva presskonferensen inför EM-premiären till att besvara frågor kring hur det känns att göra det de gör såsom kvinnor.

27. För att Pernilla Wiberg satt i Vinterstudiosoffan och uppmanade kvinnliga idrottare att ”profilera sina attribut” – alltså, exempelvis sminka sig snygga inför tävling för att stärka sina aktier i konkurrensen om uppmärksamhet, sponsorpengar och så vidare.

28. För att drevet mot Caster Semenya och tonläget kring ifrågasättandet av hennes könstillhörighet var rent ut sagt äckligt.

29. För att sportjournalistvärlden måste skilja sig från sportvärlden och dess machokultur, istället för att ta den till sig för att ”få bra kontakt med idrottare”.

30. För att det kanske genererar fler kvinnor till yrket så att det inte är så ovanligt och därmed inte behöver bli en chock för och mejlstorm från läsare/lyssnare/tittare varje gång en brutta gör debut.

31. För att inte alla redaktionsledare inser att de måste vara förberedda på ovan nämnda reaktioner, ha en strategi för hur man tillsammans förbereder sig och hanterar det på arbetsplatsen.

32. För att den populära podden Agendasättarna (bestående av längre samtal, på tu man hand, ”om sportmedia och personerna däri”) i skrivande stund har publicerat 55 avsnitt varav åtta av de intervjuade har varit kvinnor.

33. För att Therese Sjögran fortfarande innehar landskampsrekordet inom svensk fotboll. Det glöms inte bara bort i slarviga formuleringar kring Anders Svensson (som jag snällt kan köpa, för att det INTE är nödvändigt att jämföra dam- och herrlandslagsspelare) men framför allt lyfts det fram och hyllas alldeles för sällan.

/Susanna Andrén, Radiosporten