1. För att jag på mitt medarbetarsamtal fick höra att jag är väldigt kompetent, men måste bli bättre på att tala om det för folk, ”du vet, vara mer som de unga männen, så du inte blir bortglömd”.

2. För att jag blivit ombedd att hämta kaffe till möten fler gånger än jag blivit ombedd att hålla i dem.

3. För att jag varje sommar längtar till hösten för att slippa den manliga blicken på min sommarklädda kropp.

4. För att min pappa bara frågade min bror om han ville börja sporta när vi var små.

5. För att det inte finns en enda biofilm jag kan ta med världens bästa 14-åriga tjej på utan att få ångest för vilken kvinnobild hon kommer få.

6. För att samma 14-åring redan lärt sig att hon bara är värd något i sina egna ögon om hon är värd något i en mans blick.

7. För att jag var sminkad dagen då jag försökte förklara för henne att det inte ska behöva vara så.

8. För att alla män jag varit med har tagit sig rätten att ha en åsikt om min kroppsbehåring.

9. För att jag numera rakar mina armhålor, ben och mitt kön utan att reflektera över det, eftersom ”det ska vara så”.

10. För att mina kvinnliga kollegor nästan varje lunch pratar om bantning och hur de måste ”unna sig något”, medan mina manliga kollegor talar om intressanta saker.

11. För att min man ifrågasätts för att han tog mitt efternamn.

12. För att när min man gillar musikaler är det en del av hans personlighet, men när jag gillar actionfilmer och serier är jag okvinnlig och en pojkflicka.

13. För att jag har hatat min kropp oftare än vad jag älskat, eller ens gillat, den.

14. För att höga klackar är så satans obekvämt.

15. För att jag en gång fick frågan om jag ingick i min arbetsplats ”helservice-koncept”.

16. För att när jag berättade det för mina överordnade fick höra att det såklart var trist, men inte värt att göra något åt.

17. För att varje gång jag berättar den historien så skakar män sorgset på huvudet medan nästan alla kvinnor som lyssnat har liknande, eller mycket värre, upplevelser.

18. För att jag ber om ursäkt för mig själv hela tiden, och just nu kämpar för att inte be om ursäkt för att min lista inte innehåller ”riktiga” problem.

20. För att en av mina föräldrars vänner en gång berättade för mig att bara fula kvinnor är feminister.

21. För att det finns så många massproducerade serier/filmer om heteronormativa, könsstereotypa förhållanden att man börjar tro att de utgör verkligheten.

22. För att samma serier/filmer lär mig och mina vänner att vår sexualitet inte är viktigt, utan att sex är något vi ger eller unnar män som belöning till dem.

23. För att jag inte tycker de sexuella övergrepp jag utsatts för var på riktigt.

24. För att jag blir paralyserad av rädsla av tanken på att andra kvinnor tänker så om de övergrepp de har varit med om.

25. För att jag ibland inte pratar om min feminism, av rädsla för att upplevas som jobbig.

26. För att jag hatar mig själv för att jag bryr mig om att inte uppfattas som jobbig.

27. För att världen lärt mig att aldrig bli arg, skrika eller kräva min plats, utan istället var snäll, skratta och förlåta folk som kliver på mig.

28. För att jag alldeles för länge tog ut min ilska på mig själv och min egen kropp istället.

29. För att män fortfarande skämtar om att det är ”den tiden i månaden” när en kvinna för en gångs skull blir arg.

30. För att jag fortfarande måste kämpa emot lusten att gå ned i vikt, fast jag vet att det är sjukligt.

31. För att jag får beröm av omgivningen när jag ändå går ned i vikt, trots att det är en sjukdom och inte en bedrift.

32. För att det alltid är jag som ska tuffa till mig och höja min röst och aldrig männen som ska vara tysta och faktiskt lyssna!

33. För att jag blev så lycklig över att denna blogg fanns – och sedan så oerhört ledsen över detsamma.

/Malin 27 år