1. För att ett gäng killar mobbade mig under mina första skolår och ingen någonsin sa att det var fel, förutom jag själv. Lärare, vikarier och vänner (majoriteten kvinnor och tjejer) vände sig bara till mig. Sa åt mig att inte gråta.

2. För att min negativa relation till pojkar resulterade i att jag inte hade någon nära manlig vän förrän på universitetet.

3. För att jag fortfarande kämpar mot att söka mig till män som får mig att känna samma jävliga känsla i magen som när jag var liten.

4. För att jag fortfarande tvivlar på mäns intentioner i relationen till mig.

5. För alla gånger som jag själv och mina vänner blivit kallade för diverse skällsord av såväl män som kvinnor, flickor som pojkar.

6. För alla gånger jag blivit tafsad på.

7. För alla gånger jag inte sa ifrån.

8. För att somliga män blir fascinerade av att jag är smart, fast jag samtidigt är ”snygg” och samtidigt känner sig berättigade att kommentera mitt utseende.

9. För alla gånger som män kommenterat mitt utseende, sagt såväl fruktansvärda saker som gjort olämpliga försök till smicker.

10. För att jag haft tidigare chefer som försökt förtalat mitt arbete och antytt att jag endast anställts för mitt utseende.

11. För att jag jobbat i såväl ”manliga” som ”kvinnliga” miljöer och oavsett upplevt situationer då jag känt mig felbehandlad på grund av att jag är just kvinna.

12. För att när jag träffar gamla vänner och kollegor från staden där jag växte upp är deras första fråga: har du inte träffat en man än? Skit samma i mina prestationer och mitt engagemang. Utan en man är det fortfarande lite synd om mig.

13. För att flera av dessa människor är forna tjejkompisar. Sådana som slutade bjuda in mig till middagar, fester och resor då de själva gick in i en relation men jag var singel.

14. För alla de gånger killar valt bort mig till fördel för sina jobb eller killpolare.

15. För all de gånger jag har valt bort mitt jobb och mina vänner för att finnas tillgänglig
för honom.

16. För att jag en dag ska ha möjlighet att träffa en man som jag kan respektera lika högt som min pappa.

17. För att jag en dag ska vara hälften av den kvinna min mamma är.

18. För att det fortfarande är så svårt för män att inte känna sig hotade av mig, och att det fortfarande ska vara så oerhört svårt för mig att endast se det som deras svaghet och inte min nackdel.

19. För alla gånger jag har tröstat mina kvinnliga vänner som behandlats illa på arbetsplatsen, på gatan, på krogen, i hemmet, i kärleksrelationer.

20. För att nära och kära har gjort plastikoperationer och späkt sig själva för att känna att de duger.

21. För att jag ofta går med hörlurar med musik för att slippa höra de kommentarer som män fäller.

22. För de gånger jag inte haft ljud på och hört vad dessa främlingar har sagt.

23. För de gånger främmande män har blockerat min väg, tagit på mig, givit ifrån sig de mest osmakliga ljud.

24. För alla gånger främmande män sagt åt mig att ”le!”. Inte se så jävla sur ut.

25. För alla gånger som killar har haft sex med min kropp men inte med mig.

26. För de nätterna i tidiga 20-årsåldern som jag hade mobilen på högsta ringsignal med hopp om att han skulle ringa på vägen hem från krogen. Att jag inte kände att jag var mer värd än så.

27. För att män dubbelt så gamla som jag själv tycker sig ha rätten att göra närmanden och bli förolämpade då jag avvisar dem.

28. För att kvinnor kan vara så fantastiska varelser, men även vara så fruktansvärda
mot varandra.

29. För att män kan vara så fantastiska varelser, och fantastiska vänner, men fortfarande vara överjävliga mot sina flickvänner.

30. För att jag förtjänar att leva i en värld där jag respekteras i samma grad som den respekt jag själv ger människor.

31. Och för att det samtidigt är mitt ansvar att skapa den världen.

32. För att det kommer kännas så jävla bra den dagen jag kan gå nerför gatan och inte reflektera över vilken väg jag väljer att ta, vilka kläder jag bär, vilka blickar jag kan bemöta.

33. För att då jag föreställer mig den känslan av frihet blir det omöjligt att acceptera en till dag utan den.