Den här veckan handlar det om varför feminism behövs på jobbet. Många av listorna som publicerats hittills nämner erfarenheter från olika arbetsplatser. Men det är också intressant att titta närmare på våra arbetsliv eftersom orättvisor och könsnormer blir extra tydligt för många här. I temat har fyra personer skrivit om sina erfarenheter av fyra branscher som visar på hur normer och värderingar utifrån idéer om kön, påverkar på olika sätt.

Susanna Andrén på Radiosporten i Sveriges Radio berättar om (o)möjligheten att som kvinna slå sig fram inom en maskulint kodad värld. Hennes erfarenheter vittnar om kraften i de små frågor som ställs direkt till henne ”Sååå… är du intresserad av sport… på riktigt?” eller i de kommentarer som fälls av kollegor och chefer i hennes närhet.  Frågor och kommentarer som blir till osynliga väggar som hindrar kvinnor att ta plats på ett lika självklart sätt som deras manliga kollegor.

Bloggen Hemsktjänsten berättar om arbetsförhållanden inom ett kvinnodominerat och lågavlönat vårdarbete och visar också hur idéer om kön, klass och ras hänger ihop med värderingar av arbete, omvårdnad och människosyn. Men här finns också ett vittnesmål om det motstånd som kan börja spira när människor pratar om sina gemensamma erfarenheter av en utsatt situation.

Sara Parkmans lista erbjuder läsaren pepp och motstånd mot smala könsnormer och makt inom musikvärlden. Den handlar om sådant som vem som (inte) får möjligheten att göra och spela musik och vem som känner sig (o)trygg i musikaliska rum. Men den handlar också om hur könsnormer i grunden formar vad musik ÄR och FÅR VARA. Och så innehåller den en och annan svordom över dessa orättvisor.

Slutligen tar filmarbetaren Sara Wiklund skamgrepp på filmbranschen och lyfter fram allt från den ojämlika könsfördelningen på nyckelpositioner till hur kvinnor porträtteras på film, till normer om barnuppfostran och hur det funkar i samband med tuffa arbetsförhållanden till hierarkierna som försvårar möjligheterna att säga ifrån om allt detta och istället skapa en jämställd arbetsmiljö. Och plötsligt blir det tydligt att allt detta hänger ihop.

Sammantaget visar de fyra listskrivarna att våra högst personliga erfarenheter från våra arbetsliv inte går att skilja från allmänna idéer om femininitet och maskulinitet. Det genomsyrar inte bara deras egna och deras kollegors möjligheter på jobbet utan hänger ihop med hur olika saker värderas i samhället i stort, vare sig det rör åldrande och vård, fotboll, love-songs eller ett deckardrama. Tillsammans erbjuder veckans listskrivare 132 nya anledningar till varför feminism behövs!

/Elinor Månsson, temaredaktör