Jag är en 25-årig småbarnsmamma till två fantastiska flickor. Här kommer mina 33 anledningar.

1. För att jag har svår prestationsångest för att jag alltid vill vara “duktig”.

2. För att jag är less på allas förväntningar på hur jag ska vara och bete mig för att jag har en snippa.

3. För att jag vill kunna ta på mig en klänning och fara ut på krogen och dansa utan att bli tafsad på.

4. För alla gånger jag inte vågat protestera då ovanstående hänt.

5. För att det var jag som blev tillsagd av vakterna då jag faktiskt en gång skällde ut killen som förde upp handen under min klänning.

6. För att jag inte klarar av att gå utanför dörren osminkad.

7. För att jag i flera år accepterade att leva tillsammans med en man som tryckte ner mig och misshandlade mig psykiskt, “för barnens skull”.

8. För att jag, när jag väl bestämde mig att separera, blev ifrågasatt varför. Då det skulle vara bättre för barnen att växa upp i en “hel” familj.

9. För att det finns såna som tycker att jag är en dålig mamma som låter mina barns pappa ha dem varannan vecka.

10. För att det finns såna som tycker att han är “super-dad” för att han har dem varannan vecka.

11. För att jag ett tag accepterade att jag, som deltids-ensamstående mamma, är ett andrahands val.

12. För alla gånger jag inte vågat neka sex, för att inte vara en dålig flickvän.

13. För att jag som fjortonåring slutade äta, för att smala tjejer har högre värde i killars ögon.

14. För att jag fortfarande ibland kan känna så.

15. För att jag är obekväm med min kropp då den inte ser ut som normen säger att den ska.

16. För att jag som 22-åring slutade äta, gick ner i vikt, och motiverade mig själv med att “han kanske börjar älska mig mer då och kanske behandlar mig bättre då”. (Nej, det gjorde han inte)

17. För att jag inte vill ha sex med lampan tänd.

18. För att jag idag är rädd för närhet och relationer.

19. För att jag grät sist jag insåg att jag var uppöveröronen kär i en jätte fin man.

20. För att jag inte vågat säga det åt honom. För jag är rädd för att höra vad han säger. För jag är rädd för att det ska visa sig att han är “som alla andra”.

21. För att jag tror att män är ytliga varelser som inte kan känna kärlek.

22. För att jag inte vågar lita på män.

23. För att jag i åttan blev utslängd ur klassrummet och fick kvarsittning då jag högljutt sa ifrån när min fysiklärare envisades kalla mig för “lilla gumman”, “skrållan” och “raring”.

24. För att rektorn tog fysiklärarens parti.

25. För all den skit min mamma fått ta efter att hon lämnade min alkoholiserade pappa.

26. För att jag under många, många år har ursäktat mig när jag sagt min åsikt. Och även för att jag fortfarande ibland gör det.

27. För att jag blir mörkrädd då min dotter kommer hem från dagis och inte vill äta “för det har jag redan gjort idag” och för att det sen kommer fram att hennes kompis inte heller äter för att hon tycker att hon är tjock.

28. För att kläderna på pojkavdelningen är bredare i modellen och oftast mer lekvänliga.

29. För att min dotter inte längre vill klä sig i något annat än rosa, för då är man inte tjej.

30. För alla kvinnor som inte litar på sin egen förmåga.

31. För att, i boken jag hade i företagsekonomi, så var alla företagsägare män. Och assistenter, sekreterare och receptionister kvinnor.
32. För alla destruktiva saker jag utsatt mig själv för, för att jag trott att jag inte duger som jag är.

33. För att jag vill att mina två döttrar ska få växa upp med 100 valmöjligheter istället för två. Att de aldrig någonsin ska känna att de inte duger för att de är tjejer. För att det ska duga bra som de är. För att de ska ha samma möjligheter och rättigheter i livet som män har.