1. För att jag är så innerligt trött på att förväntas tycka saker, ha egenskaper, vara på ett visst sätt, bara för att jag tillhör ett visst kön: ”Du, hörru, du som är kvinna. Du kanske kan förklara för mig varför ni kvinnor tycker det är så viktigt att… (*valfri klichéartad uppfattning om vad kvinnor tycker)”

2. För att jag joggar tre varv inne i radhusområdet istället för 5 km längs den natursköna elljusslingan intill mitt hem, utom möjligen väldigt soliga klara dagar då det är mycket folk som rör sig ute och kan höra mig om jag skriker på hjälp.

3. För att jag sedan tonåren har för vana att ha mobilen i ena handen (med 112 inknappat och klart att ringa upp med bara en knapptryckning) och nyckelknippan som ett knogjärn i andra handen, om jag är tvungen att gå själv någonstans sent på kvällen. Särskilt fredagar och lördagar. Fast då stannar jag som regel hemma istället.

4. För alla de oskyldiga män som jag sett på med misstänksamhet och rädsla då de gått bakom mig på gångvägar, väntat på samma tomma busshållplats som jag, suttit i samma folktomma tunnelbanevagn som jag, sagt ”Hej, vad heter en sån här liten söt unge då?” till något av mina barn, frågat om de får bjuda mig på en drink, eller på något annat vis närmat sig mig innan jag hunnit ”ta referenser” på dem…

5. För alla gånger jag blivit förminskad av pojkvänner, för mina åsikter, mina kläder, min lust till sex, min olust till sex, mina val av vänner, mitt val av yrke, eller bara för hur jag är som person i största allmänhet.

6. För att jag trodde att det var i sin ordning, att det var så det skulle vara. För att jag trodde att jag levde i bra relationer med dessa förtryckare.

7. För att jag tillslut inte trodde att jag var värd en relation där jag tillåts växa och vara jag. (Tursamt nog fanns det nämligen en annan sorts man också och han hade tålamod att vänta ut mig.)

8. För alla gånger sedan jag fick barn, då jag fullkomligt exploderat inombords av alla genusnormer som prackas på mina barn, av alla från nära släktingar till reklammakare.

9. För att min son redan som femåring konstaterade att ”Om jag har min favoritklänning på dagis, så kommer nog de andra barnen retas…”

10. För att vår feministiska fostran gjorde att samme son fortsatte med ”… men det är för att de är ovana att se killar i klänning, så jag får förklara för dem så att de lär sig!” (Han fick rätt, ingen fortsatte retas sedan han förklarat.)

11. För att min tioåriga dotters fröken på utvecklingssamtalet med bekymrad min meddelar att dottern behöver tänka på att inte ta för mycket plats i klassrummet. När jag frågar vad det innebär, så handlar det om att hon ibland (”… inte alltid, nej, nej. Men någon gång varje dag är det ju.”) svarar rakt ut på en fråga från läraren, utan att räcka upp handen. Jag har varit på besök i klassen några gånger. Vikarierat en gång. I samma klass går det tio killar. Åtta av dem pratar rakt ut, utan att räcka upp handen. Hela tiden. Och det är inte för att svara på frågor, utan för att diskutera dataspel, vem som ska vara på vilket lag på lunchrastens fotbollsmatch, för att göra ljudeffekter i största allmänhet… Jag kan förstå att min dotter pratar rakt ut utan att vänta på sin tur ibland, det är enda chansen att få en syl i vädret.

12. För att jag fick höra samma sak av mina lärare för 27 år sedan när jag själv var lika gammal som dottern är nu.

13. För att jag då tänkte att det var jag som gjorde fel och borde ändra på mig.

14. För att jag tillslut mådde så dåligt av skolan att jag slutade bry mig, började skolka, fick usla betyg.

15. För att det var först som 25-åring, då jag (för dyra studielån) gick på en folkhögskola för att läsa upp mina usla betyg, fick höra att det var BRA att vara engagerad och ha åsikter. Så bra att jag fick toppbetyg på grund av mitt livliga deltagande på lektionerna.

16. Come to think of it: För att jag fortfarande, 37 år gammal, får höra att jag borde ”tona ned lite” i diskussionssammanhang. Den typen av kritik framförs som regel av en man som uttalar sig dubbelt så ofta och dubbelt så högröstat som jag.

17. För att han då gärna lägger till en lite skämtsam överton ”Ja, he he, du har ju en del åsikter du. Din man därhemma kan inte ha det lätt. He he.”

18. … så att han kan säga ”Men vad är det med dig? Du som verkar så tuff måste väl kunna ta ett skämt?” när jag inte skrattar åt hans så kallade skämt.

19. För att 93 % av de intagna på landets fängelser är män. Deras familjer och vänner på utsidan ställer som regel upp under tiden: Skriver brev, kommer på besök (det är lång väntetid till anstaltens besöksrum), tar hand om hans fru och barn, hans lägenhet, hans hund.

20. För att 7 % av de intagna på landets fängelser är kvinnor. De blir som regel lämnade av sin omgivning när de åker in. Besöksrummen på kvinnoanstalterna står ofta tomma. Barnen tas om hand av sociala myndigheter. Kvinnorna står lägst i rang i den kriminella hierarkin och de kvinnor som tillslut får ett fängelsestraff är ofta hårt sargade av långvarigt drogmissbruk, våldtäkter och hemlöshet. De sitter ofta för medhjälp till brott begångna av män (de har fungerat som kurirer, chaufförer, ”förvaring” av droger eller vapen, osv). På Färingsöanstalten får kvinnorna som jobbar i produktionen packa såna där kit med produktprover till nyblivna föräldrar på BB: Newborn-blöjor, barnvagnsmobiler, rabattkuponger på modersmjölksersättning… Samtidigt som de tänker på de egna barnen, de som de sociala myndigheterna omhändertagit eftersom ingen närstående ställde upp. Samtidigt som de pappor som sitter i fängelse, tillbringar sin produktionstid i något av de snickerier som finns på i stort sett alla mans-anstalter.

21. För att de flesta skruvar på sig lite besvärat när jag pratar om jämställdhet.

22. För att min sambo ofta får höra att han är en sån fantastisk och engagerad pappa (det är han), men jag nästan aldrig får höra att jag är en sån fantastisk och engagerad mamma (det är jag).

23. För alla jävla tröttsamma fikarumsdiskussioner (drivna av kvinnliga kollegor) om vikt och dieter och utseende, som gör att jag tillslut väljer att äta min lunch i omklädningsrummet.

24. För att vanliga nedsättande tillmälen är ”fjollig”, ”kärring”, ”fitta”, ”hora” och andra kvinnligt genuskodade ord.

25. För att kvinnligt dominerade yrken är sämre betalda än manligt dominerade yrken.

26. För att män får mer betalt än kvinnor för samma utförda arbete.

27. För att det fortfarande finns folk som inte vill kännas vid detta uppenbara och statistiskt bevisade faktum!

28. Jag och min sambo har delat lika på föräldrapenningen för alla våra tre barn. ALLA gånger jag kommit tillbaka till jobb eller plugg efter 6 månaders föräldraledighet har jag fått frågan FLERA GÅNGER: ”Men… Var är bebisen nu då, när du inte är hemma längre!?”

29. För att andra människor under mitt liv ansett det både OK och relevant att recensera min kropp i alla möjliga och omöjliga situationer; Viktnedgång eller –uppgång, längd på naglar, acne-ärr, haklinje, frisyr, klädval…

30. För att det inte går att öppna en tidning eller slå på en TV-apparat utan att få bekräftat att kvinnors kroppar SKA recenseras i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

31. För att min dotter, som just kommit in i puberteten, berättar att det är några killar i klassen som försökt peta henne på brösten och de bara skrattade när hon sa nej.

32. För att en manlig kollega en gång klatschade mig i rumpan och bara skrattade när jag sa nej.

33. Slutligen: För att det här bara är 33 skäl tagna från min egen högst privilegierade närmiljö. Jag har det mycket, mycket bättre än majoriteten av världens kvinnor. Om jag blir våldtagen, så kommer jag inte att stenas till döds som straff. Mina döttrar kommer inte få klitoris bortskuren och blygdläpparna ihopsydda. Mina manliga släktingar hotar mig inte till livet om jag blir kär i någon som de inte bestämt att jag ska vara kär i. Mina 33 skäl är bara en liten snöflinga på den allra yttersta spetsen av toppen på isberget.

/Jenny 37 år