Kruukkos 33

Jag är en helt vanlig människa med båda fötterna på jorden, för min kamp varje dag för att försöka belysa att det faktiskt är skillnad på hur män och kvinnor bemöts.

1. Jag har nekats jobb, inte tack vare bristande kunskap, kompetens, intresse eller engagemang. Utan för att jag är en kvinna i fertil ålder. Tjänsterna har gått till män i fertil ålder.

2. Personalen på förskolan berömmer min man för att han lämnar och hämtar barnen om dagarna, när jag är på jobb eller i skolan på distansstudier. Han tar det som en skymf. Tack och lov.

3. Mina vänners svärföräldrar bjuder hem sina söner och barnen på middag varje dag när mammorna är i skolan eller bortresta på praktik. Det är ju så synd om papporna som måste vara ensamma med barnen, åh så tungt. När papporna är på arbetsresa är det inte ens någon som kommer på att de arbetande och studerande mammorna också skulle uppskatta en middagsbjudning.

4. För att jag dagligen får utstå saker på jobbet, det tar emot för vissa gäster att jag kan vara den som kommer och lagar deras toalett eller rensar avloppet. Var är min manliga kollega?

5. Att jag ofta, samt mina kollegor både manliga och kvinnliga, oftare de senare på ett sätt förväntas ingå i servicen. Våra rumpor, vårt utseende överlag, vårt sätt och vår personlighet anses ingå i servicen. Att det är fritt fram att kommentera oss, tro att vi ingår roomservicen för lite rajtantajtan.

6. För att trots att vi är gifta och har delad vårdnad över barnen 50-50 så ringer alltid förskolan och skolan, bvc och alla andra till mig. Inte pappan. Mig.

7. För att jag har haft chefer som anställt män på arbetsplatsen bara för att de är män, inte pga kompetens eller liknande. Så länge det var en manlig sökande fick han smitfilen. Och jag blev den som fick ta allt ansvar. Utbildade och kompetenta kvinnor fick stryka på foten helt olagligt tack vare att den manliga chefen tyckte att det behövdes jämnas ut i personalgruppen. Kön före kompetens finns säkert också i mansdominerade yrken, i guess.

8. Ingen låter mina pojkar gråta. De tillåts inte visa känslor. Deras kusiner som är flickor får gråta hur mycket som helst och behandlas som sköra små glasfigurer. Pojkarna skall rycka upp sig och bita ihop.

9. Mina pojkar får alltid skulden när det händer något, om de är i samma rum som en flicka. Även om flickan kanske är världens busfrö, så är det killarna som får skulden. Jag menar en glasfigur i rosa kläder kan väl inte göra något illa?

10. Ingen tröstar min fyraåring om han slagit sig, ja lite en kort stund men det är mest ”upp o hoppa nu stora killar gråter inte”. En fyraåring som slår sig har lika ont oavsett om han är snoppbärare eller inte.

11. Jag surfar på nätet, matas varje dag flera gånger om med budskap om hur kvinnor VS män är. Som kanske kan kallas skämt, men skrattet fastnar i halsen.

12. Alla de gånger jag varit ute på egen hand och folk frågar om min man, barnens pappa är barnvakt.

13. De gånger jag köpt kläder i killarnas storlek, men inte lusläst lapparna om det är meningen att passa en treårig flicka eller pojke. För tydligen är man cirka 10 cm kortare och 50% smalare om man är ett flickebarn på 120 cm. Ledsna pojkar och blåst moder.

14. När mina medsystrar skriver smileys varje gång de är upprörda på nätet, för de är så inrutade i att kvinnor inte kan vara arga, upprörda eller bestämda. Då kan man försöka lägga in ett litet ”tihi” för att inte verka rabiat eller ha pms.

15. När mina medsystrar är upprörda på nätet och snubbarna viftar bort det som pms, hysteri eller klappar på huvudet.

16. När mina medsystrar på facebook inte förstår innebörden av feminism, och tycker att det gått för långt.

17. När mina medsystrar på facebook backas upp av andra kvinnor som inte förstått grejen heller och tycker att det är lugnast att vara männen tillags, eller sig själva, det är väl lättast så istället för att förstå att feminism är bra för alla.

18. När folk annonserar efter gåstolar för pojke, eller overaller för pojkar. Jag har aldrig sett en gåstol som manövreras med könet. Inte en overall heller.

19. När personalen på BB ville byta ut den rosa borsten mot en blå när sonen föddes.

20. När sonen kräktes ner alla kläderna och vi mixade vilt mellan rosa, blått och gult på BB av lånekläderna som fanns. Föräldrarna i matsalen visste inte hur de skulle kontakta barnet eftersom de inte visste om det var en han eller en hon. De stod nära och sneglade på brickan runt handleden så de kunde hälsa på bebin sen. Antingen som en tuff, cool och stark kille. Eller en mysig, gosig, rosig prinsessa.

21. När jag skickade sms att vi blivit föräldrar, allt gått bra och vikt och längd men glömde nämna om det var en snoppbärare till eller en snippbärare denna gång vi lyckats producera.

22. När mina vänner väntar sitt 4:e barn av samma kön, och besvikelsen hos deras medmänniskor lyser igenom.

23. När skolhälsovårdaren frågar sonen om det går bra med ett rosa vaccin (i standardvaccineringen) eftersom flickorna blir så glada när det är en rosa vätska.

24. När gubbar ringer och frågar efter min man. Fast de egentligen ville veta vad det står på vattenavläsaren.

25. När mina vänner bygger hus och personalen på bygghandeln står och väntar på att deras pappa, man, sambo, bror ska komma och undsätta den stackars vilsna kvinnan – som alldeles själv renoverar ett stort hus.

26. När människor vill så till den milda grad ha ett barn av ett visst kön så att de på allvar funderar på att betala stora summor för det. Oftast flickor.

27. När det antingen är ”synd om” eller ”success” för sonen som var ensam grabb i förskolegruppen. Att han själv inte har skillnad på vem han leker med spelar ingen roll.

28. Varendaste gång en man förlorar i en debatt och använder uttryck som ”lilla gumman” eller försöker med någon liknande härskarteknik.

29. När jag kommer med idéer och de sågas av män i högre positioner, för att sedan några timmar senare presenteras som deras egna idéer. (otaliga gånger)

30. När män som förlorar i en debatt eller diskussion sedan mailar privata mail på facebook och försöker bjuda ut en på middag eller komma med skamliga förslag. Det måste vara fruktansvärt med kvinnor som både kan debattera och är skarpa.

31. Lycka är: När jag diskuterar feminism med mina manliga kollegor och de fattar grejen när de fått det förklarat för sig på rätt sätt och inte via flashback!

32. När en man i min närhet plötsligt tillrättavisar en annan man eller kvinna som uttalar sig kränkande om genusarbete och feminism. Då vet jag att det inte alls är så långt kvar på stegen.

33. Feminism behövs så mycket, för jag kommer säkert på 33 anledningar till jag glömt skriva och nu är det slut på sifforna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s